Bilder: Feminist summer school Batumi

Diskussion om våld om kvinnor.

Solidarity - what does it mean?

Ledig eftermiddag på stranden inne i Batumi. Karolin solar och Ani från Georgien köper solfjädrar.

Bilder: Tbilisi

Här kommer lite bilder från Georgien

Karolin väntar på khachapuri, medan barnen leker i fontänen...

En av många kyrkor. Nästan alla kvinnor bär en sjal när de går in, och både män och kvinnor gör korstecknet när de passerar en kyrka (vilket måste hända ganska ofta). Jag gick bara in i en liten kyrka, vid gamla stan. En fin oas bland turisterna.



Middag med utsikt över Tbilisi från Kvinna till Kvinnas kontor.

Bərdə?

Jag träffade också Gulnara Ismaylova från Oxfam i Baku veckan innan Georgien, efter förslag från YUVA:s tidigare praktikant Anna, som påbörjade ett samarbete med dem. De söker någon som kan genomföra lite ”gender trainings” hos deras samarbetsorganisation i staden Barda (Bərdə) i centrala Azerbajdzjan, nära gränsen till Nagorno-Karabach. Det är en liten ort med ca 40 000 invånare, hög arbetslöshet, och för att nämna ett av många jämställdhetsproblem är tidiga äktenskap alldeles för vanliga (flickor så unga som 13-14 år gifts bort). Som överallt annars i Azerbajdzjan är kvinnors deltande i arbetsliv som civilsamhället litet, och hjälporganisationen har svårt att finna och behålla aktiva kvinnliga medlemmar. Stereotyper om kvinnors plats och röst håller tillbaka, liksom, gissar jag, invanda arbetsmönster och organisationsstrukturer.

Jag väntar på mer information om vilka grupper jag skulle få träffa, men det vore onekligen en spännande utmaning.... Kanske t.o.m lite för spännande och svårt. Det verkar lite dumt att jag som varken kan azeriska eller riktigt känner till hur de kulturella svårigheterna för jämställdhet, ska behöva åka dit och bli översatt. Men å andra sidan, härskartekniker och motstrategier ser kanske ungefär likadana ut här, och gör de inte det, så är ju det ännu mer lärorikt. Det är lite utanför YUVA-praktiken, men å andra sidan är jag ju hälften av Sveriges biståndsverksamhet i Azerbajdzjan för tillfället, så jag hoppas att jag kan ta tillfället i akt att göra mer nytta. Och erfarenheter, mest.

Queering the borders

Vilken fantastisk bok, en kärlekshistoria mellan en azerier och en armenier. Tala om att gå över gränser. Än så länge finns den bara på azerbajdzjanska, men ska översättas till ryska. Bra motivation till att studera hårt på distans i höst...



This seems to be an amazing book - pushing the limits to heal the distance! I wish I knew Azerbaijani...

Hemma bäst?

Tillbaka från Georgien efter smidig gränskontroll och Baku börjar känns allt mer som vardag och hemma. Innan vi åkte till Georgien flyttade vi från våra värdinnor, Siver och Camala, till en lägenhet i centrum. Bristen på luftkonditionering, säng och riktigt fungerande kylskåp, kompenseras vida av gångavstånd till kontoret, lägre månadskostnad, ett eget rum med dörr att stänga och göra till sitt, möjligheten att själv laga mat och sällskap som man kan kommunicera med... Och att lägenheten är hysteriskt charmig. Men jag kommer sakna min fina värdfamilj, kommer definitivt att hälsa på dem. Våra nya lägenhetsvänner heter Ieva och Vladic, från Litauen resp. USA/Ryssland. Känns som ett bra sällskap. Och vi kommer inte, är vår bestämda vilja, att bara umgås med utlänningar, som vissa hyst farhågor om. Samlar nya och spännande kontakter med både azerbajdzjaner och övrigt folk och fä hela tiden. Det känns bra. Förutom de små gnagarvännerna inne i väggarna, hoppas verkligen att vi får bukt med det.

Borta bra...

Lite nervösa för att inte bli insläppta igen lämnade vi Baku i fredags kväll med nattåget mot Tbilisi, i sällskap med sex tjejer från YUVA. De andra åkte vidare till en feministisk sommarskola som en av KtK stödorganisationer, WPRC, arrangerar i Batumi. Jag och Karolin stannade i Tbilisi, och har njutit av fulla muggar av utsikten från Kvinna till Kvinnas kontor, khachapuri (georgisk ostpajpizza) och kaffe på engelska bokkaféet Prosperos books. Tbilisi är mysigt, vilket väl är det minst träffande ordet för Baku. Lite mer lummighet, berg, oputsade fasader och EU-flaggor, och många fler kyrkor.

Nu är vi och hälsar på tjejerna i Batumi, mingel och bad står på schemat, och seminarier om kvinnors rättigheter och könsroller. I eftermiddag tar vi en marshutka (minibuss) till Klara och Mikael i Zugdidi. Fortsättning följer! Och bilder när internetuppkopplingen räcker till.

Drip, drop.

Härom kvällen gjorde jag misstaget att ta av mig skorna och ställa mig i vågskvalpet nedanför boulevarden, inspirerad av en azerisk tjej som såg ut att veta vad hon gjorde. Det hade varit skönt, om inte oljelukten och klibbet under fötterna direkt genast förstörde frihetskänslan när vågorna slog upp på stenarna. Mina fotsulor blev kolsvarta.


Kurban Said skriver i Ali och Nino: Och bakom tornet skymtade havet, det ytterligt opersonliga, blygråa oändliga Kaspiska havet, och bortom det öknen... (...) De bullersamma skaror som kommer för att leta olja, som finner den, blir rika och ger sig av igen, är inte Bakus verkliga befolkning. De älskar inte öknen.

Eller havet.

De bullersamma skarorna från British Petroleum intygar att säkerheten kommer först, när det gäller olje- och gasupptaget ur Kaspiska havet, men frågan är om deras ord är något att ha. Och i vilket fall är skadan redan skedd... Det allra minsta problemet är väl att jag blir svart om fotsulorna eller att vattnet har en bismak av olja om man råkar få en kallsup. (Vi var och badade igår med Abbas och hans vänner. Det var trevligt och välbehövligt! För att sluta gnälla.)