Sumgait

Förra veckan besökte vi Aynurs familj i Sumgait, en stad två mil norr om Baku, också vid kusten. Det var väldigt roligt att träffa dem, särskilt hennes vilda systerdotter Nigar, som vi fick fina klistermärken av och lekte sifferlekar med. Aynurs mamma lagade fantastiska vinbladsdolmar, och de stoppade oss fulla med mat, té och godis, så vi knappt kunde gå. Men oh, så gott. När vi hämtat oss lite tog vi en promenad i Sumgait. Staden är dels känd för att vara (en av) världens mest förorenade, uppbyggd kring den sovjetiska kemikalieindustrin under första halvan av 1900-talet. Tanken var inte att platsen så småningom också skulle bli bostadsort för 275 000 människor, vilket är en ganska dålig ursäkt för alla föroreningar som fortfarande läcker ut. Lägg till oljan i Kaspiska havet, så är knappast badstranden att rekommendera.

Sovjetiska drömmar om framtiden.

Sumgait kan också lägga till sin meritlista att en av de första och värsta sammandrabbningarna mellan azerer och armenier skedde här i februari 1988. Rykten om att azerer dödats i Karabach ledde till ett ödesdigert upplopp mot armenier i den fattiga industristaden. Närmare 30 armenier dödades, kvinnor våldtogs och nästan alla 14 000 etniska armenier lämnade Sumgait. Det finns många konspirationsteorier om händelserna, ex. att de skulle vara planerade av armenierna själva, av KGB eller, från armeniskt håll, att dödssiffran i själva verket var tiofalt större. Jag vet inte vad man ska säga om det... I vilket fall var det en utlösande faktor för den väpnade konflikten, och utdrivningen av azerer från Nagorno-Karabach ökade i takt från och med detta år.

Med sina numera nedlagda fabriker är nog Sumgait fortfarande inget happy place, med andra ord (för att citera Vladic om Zugdidi). Om man inte har turen att komma dit som gäst från Sverige!