Gender vision

Igår tittade jag på Eurovision Song Contest med Ellika och Martin i E:s nya lägenhet. Mycket trevligt! Den tillställningen kan diskuteras ur en miljon synvinklar, kanske är det som gör den underhållande även när musiken inte räcker till... P1:s nya kulturprogram Kosmo gjorde det t.ex. bra härom veckan. ESC är med sina 120 miljoner tittare en utmärkt arena att marknadsföra en nation, särskilt om man annars är relativt osynlig. Hur mycket utrymme får länderna i Södra Kaukasus i västeuropeisk media annars?

Så jag tittade på Azerbajdzjans, Armeniens och Georgiens bidrag med extra intresse. Svårt att inte notera att de alla skickade en ung, kvinnlig skönhet med mörkt, långt svallande hår och tindrande ögon... Visst objektifieras (och varufieras) kvinnliga musiker dagligen och överallt, inte minst i schlagersammanhang, men lägger man ihop kameravinklarna och de djupa urringningarna i Safuras, Sofia Nizharadzes och Eva Rivas framträdanden med den starka nationalismen och den traditionella kvinnorollen i Kaukasus känns det extra sorgligt. I mina, kanske övertolkande, ögon blev de liksom bara kopior av varandra, tre bilder av Den kaukasiska Kvinnan, som den (manliga) nationens stolthet och ägodel. Det vi visar upp och jämför, tävlar med - inte minst varandra emellan, vilket märktes på avsaknaden av poäng från Azerbajdzjan till Armenien och vice versa. Att det handlar om politik på statsnivå syntes också på Georgiens flaggmanifestation och i Eva Rivas dröm om att plantera träd i moderlandet... Är det inte förbryllande då att kvinnorna ser likadana ut?

Mind the gap...

En månad har gått, kanske dags att uppdatera, även om jag också mest går och väntar på avresa. Just nu i Umeå hos mor och far. Här läste jag överraskad "Azerbajdzjan" i en rubrik i Västerbottens Kuriren i morse, vilket inte hör till vanligheterna. Visade sig att oppositionsrådet i Umeå kommun, Britt-Marie Lövgren, befinner sig i Baku på konferens med Europarådet, där jämställdhetsministrarna diskuterar "the gap between de jure and de facto gender equality” (Lövgren är representant för alla kommuner i Europa typ, om vän av ordning undrar vad en kommunpolitiker gör där) .

Konferensen är visst ingenting att tala om i svensk media, jag undrar om Nyamko Sabuni är där? Roligt att mötet tar plats i Baku i alla fall. Det kan kanske bidra till att påminna om frågorna i Azerbajdzjan, där det verkar vara mer regel än undantag att se mellan fingrarna, inte minst vad gäller lagstiftningen på jämställdhetsområdet. Väntar med spänning på Lövgrens och de andras rapporter. Vad ska man göra, vad ska vi göra...?

A politician from my hometown is in Baku this week, on a conference with Council of Europe on gender equality, and how to bridge the gap between laws and practice. Something worth to discuss both in Umeå and Azerbaijan I think.