måndag 27 september 2010

Same same, but different

Jag sitter i Tbilisi och har lite hemlangtan, tror jag. Det kanns sa konstigt att hela sommaren gatt, att det ar hostkallt och frostnatter i Sverige nu (i norr iallafall) . Att missa en hel valrorelse och ett sa viktigt riksdagsval (kunde inte ens rosta eftersom valmyndigheten var for seg med att skicka materialet), som gick helsnett (bortsett fran att Mp dubblade sitt stod forstas)... Sa borgarna vann igen, fine, lite (eller mycket) egoistiska kan manniskor vara. Men Sverigedemokraterna?! 5,7 %! I jamforelse med 0,4 % till Feministiskt Initiativ...

Att alla former av jamlikhet hanger ihop, att alla former av fortryck och fordomar alltid kladdar ihop och blir en enda javla sorja, ar sa patagligt i Azerbajdzjan. Att det ar lika sant i Sverige forstar man nar man laser SD:s partiprogram...

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent. (SD:s principprogram, s. 5)

Nationalism ar och forblir ett antifeministiskt projekt. Sa finurligt inkorporerat, man kan tro att fan har suttit och tankt ut det... Enligt nationalistatens logik utgors hotet alltid av de andra, vare det armenier eller invandrare, och aldrig din egen make, far, president eller stadsminister. Nationens fortlevnad och uppratthallna granser bygger pa att kvinnor inte knullar runt, utan gifter sig med en etnisk landsman, och foder och fostrar nya soner (soldater och affarsman), som "moralens" framsta vaktare.

Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden. (Ibid. s. 8)

Helt klart inte forenligt med att svartskallar kommer och snor de svenska mannens kvinnor och jobb... Eller med att kvinnor later bli att skaffa barn, far plats i riksdagen, eller, ve och fasa, har sex med varandra...

Gah, nej, jag ar inte stolt over Sverige. Jag ar visst glad och tacksam for tidigare generationers kamp for rattvisa och solidaritet, men lika ledsen over att sa manga inte vill se langre an vad nasan racker. Nu undrar jag ocksa vad jag menar med hemlangtan... Jag saknar mina vanner. Men ocksa privilegiet att kunna ga runt pa stan utan att nagon vander sig om och stirrar for att man ser konstig ut, eller for att de uppriktigt tror (allt enligt nationalismens logik) att en tjej vill ligga med dem bara for att hon ar utlanning, eller gar ensam pa gatan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar