25 november.

Idag är det den internationella dagen för utrotandet av våld mot kvinnor! Det är ingenting att fira, för det är helt jävla sjukt att det ska vara ett ämne att diskutera över huvud taget.

Rena, YUVA:s ordförande, suckade lite över den här dagen, och följande kampanjveckor: "Regeringen och andra har tagit ämnet ifrån oss - alla pratar om det, men det är bara samma tal och fina ord varje år - ingenting händer!"

Och det kanske är värt att påminna om att det inte "bara" handlar om våld i nära relationer - utan om trafficking, våldtäkt som krigsföring, selektiv abort av flickfoster, sexuella trakasserier på jobbet och i skolan, psykiskt våld, och alla former av diskriminering - strukturellt, ekonomiskt och politiskt våld. Och inte att förglömma - hot om våld. En vän berättade att hon vet tjejer här som tagit sina liv, av rädsla för vad som skulle hända när deras blivande make och familj upptäckte att de inte var "oskulder".

Och är det inte den s.k. "hedern" som står på spel också hos de svenska män som misshandlar, psykiskt och fysiskt, sina flickvänner/fruar/sambos?

Skuld och heder! Det är ju upp och nedvända världen!

Jag vet inte vad man gör. När alla bara pratar. Skrik! Och skriv på Amnestys vädjande för Sakineh Ashtiani, som riskerar dödsstraff för "äktenskapsbrott".

(Varför finns det så många ord som inte betyder det de låtsas betyda? Diskursivt våld...)

Och följ och uppmärksamma kampanjen 16 Days of Activism Against Gender-based Violence, som börjar idag och slutar 10 december, den internationella dagen för mänskliga rättigheter.