Subversivt.

Jag har haft äran att träffa två av Azerbajdzjans förmodligen tuffaste kvinnor, inte bara en utan två gånger senaste veckan. De jobbar, ideellt förstås, för organisationen Gender and Development - ett anonymt namn på landets (vad jag vet) enda organisation som öppet arbetar för HBT-personers rättigheter. Om jag inte trodde på heteronormens kärleksförhållande med patriarkatet, så vore jag fullt övertygad nu. För att ha någon som helst position att hävda sin rätt ifrån, krävs här att en som kvinna, helst innan 25 års ålder, är både gift och har barn, alltså är någons hustru och mor, och att man flyttar direkt från sin far till sin make. Ah, ve den som klarar sig själv. Komma ut i Azerbajdzjan, alltså... Antagligen förenat med livsfara (om man inte är man och active gay, som det heter sedan ottomanska tider). (Men ju fler som gör det = livsfarligt för männen med makt!)

G&D har ett kontor i centrum, dit nya personer hittar nästan varje dag, och får stöd och hjälp, information och vänner. De har i värsta fall kreativa lösningar, som att para ihop homosexuella kvinnor och män, för att de ska íngå äktenskap och därmed kunna flytta hemifrån och leva någorlunda fritt... De ordnar filmkvällar, fester, har en hemsida på ryska, och försöker nå fler med kommande YouTube filmer... De lever på bidrag från ILGA Europe och nederländska COC, som tar slut vid årsskiftet. Vi ber till Mama Cash om fortsatt finansiering! Så sjukt bra och viktigt arbete. Definitivt utan prestige (vilket sorgligt nog också känns lite ovanligt).

I have met two amazing women from the organisation Gender and Development, working with the protection of the rights of LGBT persons in Azerbaijan. I am filled of respect for their tremendous work against all odds and norms, which really is a prerequisite for true gender equality.



Ett (av flera) Bröllopspalats i Baku. Under den här kristallkronan kan man gifta sig om man är hetero (eller låtsas vara det), och om man (brudens familj alltså) har råd förstås...